Bamse!

Tänkte att jag skulle göra ett collage på hundar som har passerat i mitt liv, så idag börjar jag. Vår första hund var en Grand danios vid namn Bamse. Själv har jag köpt småhundar för att jag har småbarn, men för mina föräldrar var det tvärt om. Och inte var det några problem att Bamse var så stor, nej han var så försiktig och kollade alltid var han satte sina fötter. Och inomhus låg han alltid still och lät oss barn komma och lägga oss hos honom. Han bara tittade på min mamma och undrade om hon inte skulle ta och lyfta väck oss. Men aldrig några hastiga rörelser eller andra upptåg. Det enda som var dödligt på honom var svansen, den sopade bort allt som låg i bords höjd, och min farfars skrev:)

Grand danios är en fantastisk hund, en av de mänskligaste hundar jag träffat säger min mamma. Henny sa att hon önskade sig en blå som 40 års present. Men sen satte vi oss och läste om dem, och tyvärr lider denna ras av en mängd sjukdomar och andra fel. Precis som våran Bamse som endast nådde en ålder av 5 år sen fick han tarmvred, vilket är en rätt vanlig åkomma på Grand danios. Men denna ras placerar sig lätt in på min topplista över favorithundar, otroligt snäll och bedårande vacker. Och vilka tittar inte upp när det kommer en vacker Grand danois travande, jag gör det iallafall.

Den store Dansken!